Länge har jag drivit med egen verksamhet med nu totalt 25 anställda. Vi är ett gött gäng som gärna hänger på fritiden ibland också och jag känner verkligen att vi har en god stämning på jobbet. Jag som VD kanske inte alltid blir delaktig i alla konversationer men det har jag på något vis nu lärt mig att jag inte heller behöver vara. Om mina anställda ska ha en respekt gentemot mig så behöver man med andra ord inte dela allt med mig utan man måste kunna känna att jag är chef men ibland kan vi också vara vänner.
Det kan ibland vara svårt att skilja på jobbrelationer och privata relationer och en situation som jag märkte detta väldigt tydligt på var när vi skulle byta lokaler och vi blev tvungna att renovera lite. I våra nya lokaler fanns nämligen ingen hiss alls, inte något som jag hade ont av, men när jag insåg att en av våra anställda behövde en hiss för att ta sig till sin våning så kände jag mig så himla dum. Jag vet ju att han har rörelseförhinder och åker ibland rullstol på grund av detta. Men inte hade jag en tanke på detta eftersom vi aldrig tidigare i vår förra lokal behövt tänka på detta. Nästa inköp hos oss blev därför en trapphiss.
En trapphiss som gjorde stämningen bättre
Innan jag insåg att vi behövde en trapphiss märkte jag att många som jag annars umgåtts med på fritiden började undvika mig. Lång historia kort så visste dem mycket väl att vi behövde en trapphiss men hade tyvärr inte sagt detta till mig. Jag framstod med andra ord ganska dum när vi upptäckte detta och jag blev besviken att ingen sagt något tidigare. Som tur var sattes trapphissen in efter två dagar och genast då blev det bättre stämning igen 🙂